På torsdag morgon såg vindprognoserna bättre ut och båtarna kunde få ge sig ut på vattnet igen. När team Stena Bulk äntligen fick kliva ombord strax efter lunch så var det perfekta förhållanden, 6 m/s och klarblå himmel.
Den första matchen var viktig och tyvärr så blev det ingen bra prestart. Vi var för passiva och fick ett straff redan efter någon minut. Trots bra segling på banan så hann vi inte ta vårt straff utan gick i mål som tvåa. Nästa match var vi mer på hugget men fick även där ett straff mot oss i prestarten. Trots det gjorde vi en jättefin start och ledde med flera båtlängder ända tills sista länsen då vår motståndare fick en puff och hämtade in så pass mycket att vi inte hann ta straffet på mållinjen som vi planerat. Det kändes tungt men vi gjorde ändå en ganska bra start i sista matchen mot Lucy Macgregor. Tyvärr var vi för upptagna med att segla båten så vi uppmärksammade ett vindskift för sent och Lucy gled före oss på layline. Därmed hade vi förlorat även den matchen.
Vi slutade femma i vår grupp men eftersom de tvingats korta ner formatet så fick vi inte någon andra chans att gå till kvartsfinal. Det kändes jättetråkigt, speciellt när det visade sig att matchen vi förlorade på mållinjen första dagen blev avgörande.
Det har varit fantastiskt lärorikt och roligt att få segla den nya OS-båten för första gången. "En positiv överraskning, det går att segla riktigt bra matchracing i de här båtarna" säger Linda. Vi trivdes bra i dem men kände att vi låg lite efter i båthanteringen jämfört med de team som varit på plats en vecka tidigare och redan hunnit segla en regatta i båten. Trots detta så hängde vi med bra fartmässigt, men eftersom inte tekniken satt i ryggmärgen så tappade vi mycket av taktiken. Det blir mycket nya uppgifter för alla ombord med bara tre i besättningen, vi som seglat sexmannabåt hela året.
Nu ger vi oss av hemåt med många nya erfarenheter i bagaget. Vi får se vad som händer framåt hösten - fyra nya Elliott 6m väntas till Sverige i slutet av oktober.
